
Det här är sista kvällen hemma innan avresa till Nepal. Jag är både skräckslagen och fylld av positiv förväntan. Men det är sådan jag, fylld av rakt motsatta behov och önskningar.

Jag vill leva som kosmopolit i en resväska, uppleva äventyr. Samtidigt hyser jag en stark längtan efter att bo på landet, vara djupt förankrad i den svenska myllan och aldrig lämna hemmets trygga vrå. När jag reser vill jag leva nära lokalbefolkningen och på samma villkor som dem. Samtidigt vill jag bo bekvämt i ett uppvärmt rum fritt från loppor, löss och kvalster, och med rinnande varmt vatten i kranarna. Jag tycker att sommaren är så himlans härlig. Samtidigt är jag helt betagen av den vita vinterns skönhet. Jag vill bo och leva spartanskt. Samtidigt vill jag ha tillgång till modern teknik. Jag vill var ledig på kvällarna, vila, ta det lugnt och inte göra något speciellt. Samtidigt finns det hur många aktiviteter som helst som jag skulle vilja ägna kvällarna åt.

Det är nog helt enkelt sådan jag är.

Även om mitt inre utmärks av slitningar så ser jag fram emot att komma iväg. Det ska bli spännande!