Min väg till jobbet

Årets cykelpremiär ägde på grund av orsak rum ovanligt sen. Men idag var det äntligen dags, och jag tog cykeln hemifrån och till jobbet tur och retur. Turen gick delvis längs med Råstasjöns strand. Vattnet låg spegelblankt och på grusvägen promenerade föräldralediga med sina små bäbisar. Solen värmde och jag kunde cykla omkring i en ärmlös sommarklänning utan att frysa.

SAM_3480 (2)

Tyvärr kan jag cykla genom lugnet endast en tredjedel av vägen till jobbet. Övrig väg är asfalterad cykelväg bredvid hårt trafikerad bilväg. Men det finns några små oaser av natur längs vägen. Nära Solna centrum står ett fantastiskt vackert träd som just nu blommar så fint i rosa.

SAM_3476 (2)

Annonser

Underbara maj

Till helgen sökte vi oss bort från betong och asfalt, till stugan och naturen. Värmen höll i sig och vi möttes av ett fyrverkeri av nyutslagna träd och blommor. När jag lämnar stan och kommer ut på landet känns det alltid som att luften plötsligt blir så lätt att andas. Som att jag äntligen kan andas ut.

SAM_3365 (2)

Sent fredag kväll kom vi fram till stugan, och efter att snabbt ha intagit vår middag promenerade vi ner till sjön. Dessa långa ljusa kvällar är så sagolika! Förmodar att vinterns mörker förstärker intensiteten i upplevelsen. När O och jag i vintras var i Patagonien alstrade kvällsljuset samma lyckokänsla som våra svenska sommarkvällar ger oss.

SAM_3389 (2)

Naturen är ljusgrön, och överallt sjuder det av liv.

SAM_3407 (2)

Vi fick en hel del gjort både lördag och söndag. Skottkärran användes flitigt, rabatten längs huset rensades och fick rejält med näringstillskott i form av barkmull.

SAM_3452 (2)

Jag beskar rosorna och stabiliserade samt strukturerade upp dem med hjälp av snören. Ett i mitt tycke kontemplativt göromål. O klippte gräset, tvättade fönstrena, gjorde rent på platsen för utemöbler samt skrubbade rent balkongen. Utöver detta skulle vi förstås ordna med mat några gånger om dagen, och även få tallrikar, kokkärl och annat som använts till maten diskat. Så det var fullt program både lördag och söndag.

SAM_3423

De ljusgröna trädkronorna och majkvällens guldgula sken i en ljuvlig förening. Kvällar på landet är så rofyllda, och jag somnar lätt som ett litet barn.

SAM_3424

En spekulant undersökte den uppochnervända holken samt omgivningarna mycket omsorgsfullt. Vi la märke till intressenten söndag lunch, och när vi lämnade stugan sent söndag eftermiddag verkade granskningen ännu inte vara klar.

SAM_3465 (2)

Tillsammans med sin partner har den här fina satt bo på stugans vind. Ytterligare ett fågelpar rör sig på stugtomten, men vi har inte lyckats lista ut var de har sitt bo. Tycker det är helt fantastiskt att ha vilda fåglar på tomten! Funderar på hur jag ska göra för att locka fler. Hänga upp holkar kanske? Eller lägga ut mat?

SAM_3443 (2)

Stugan i början av den vackraste tiden på året. Syrenhäcken framför huset bär än så länge bara blad. Men snart så står även den i blom.

Värmande dagar

Plötsligt, och i ett svep, kom den soliga och varma våren, och alla trädens knoppar exploderade. Vi har de senaste dagarna haft nära 20 graders värme och strålande sol. Ute omges vi av nyutslagna, ljusgröna trädkronor, och den nyfödda livsenergin pulserar genom rymden. Att gå ut är som att vada genom de saligas hemvist.

SAM_3264 (2)

Gräsänderna har fått tillökning. Och jag vill verkligen betona att det handlar om gräsänder i plural. Sjön kryllar av stolta föräldrar och livliga småttingar. Så sent som för en vecka sedan hade jag inte sett en enda unge. Men helt plötsligt, i onsdags kväll, befolkades sjön av hur många små ulliga gräsandsungar som helst. De små liven rör sig väldigt fort och är inte lätta att fånga i skarpt läge med en långsam kompaktkamera. Längtar så efter en systemkamera!

SAM_3273 (3)

Stolt men ängslig förälder håller ett vaksamt öga på sin knodd som kom lite väl nära fotografen.

SAM_3280

Vitsipporna står i full blom.

SAM_3289

Och även dessa skönheter dekorerar området runt sjön.

Valborg på landet och tankar om storstan

Igår var det valborgsmässoafton. O och jag var inbjudna på inflyttningsfest/valborgsfirande hos S. Sedan ungefär en månad tillbaka bor S tillsammans med sin hund och sin katt i ett gammalt torp på landet utanför Nynäshamn. Kakelugn, trägolv, gamla möbler, skog utanför fönstret, grusväg som leder upp till huset och hela rubbet som jag drömmer om. Fantastiskt trevligt att komma ut, och vädret visade sig från den trevliga sidan. Innan vi for iväg för att lyssna på gratiskonsert med Jan Johansen blev vi bjudna på lasagne. Kvällen avslutades för O:s och min del med majbrasa.

Trivdes fint i sammanhanget, och vad mig beträffar så handlade det inte enbart om att få komma ut till naturen och tystnaden på landet. Alla vi träffade var varma, ödmjuka och öppna, den sociala atmosfären var behaglig och välkomnande. Det fanns utrymme åt alla.

I storstan upplever jag (och det är alltså min högst subjektiva upplevelse) det som att det ofta råder ett högt tempo och ett tufft klimat som jag inte kan hantera. Status och karriär är allt, vilket inte behöver vara fel i sig. Men för en person som mig, en som inte har vassa armbågar, en som inte tar plats på andras bekostnad, en vars liv inte imponerar på någon, en som står utan kontakter, och en som inte har pengar, statusprylar eller statusintressen är det tufft. I storstan är jag ingen. Verkligen ingen, sedd av ingen och intressant för ingen. Om jag inte själv armbågar mig fram eller skriker så finns ingen utrymme åt mig. Tempot och stressen är hög, alla vill synas och det finns inte utrymme åt alla på scen. För den som inte slagits med näbbar och klor och lyckats få en plats på båten blir storstan en kamp för att överleva.

När jag har bott på mindre orter har det inte varit speciellt svårt att få betalda spelningar i kyrkor, för organisationer eller för företag. Även om kontakter underlättar så behöver du inga sådana, har du något att komma med finns det rum för dig också. Saknar du kontakter i storstan är den världen stängd för dig. Det är samma med jobb. I storstan har jag inte fått ett enda jobberbjudande utan kontakter. När jag bott på mindre orter har jag utan kontakter lyckats få både sommarjobb och extrajobb.

Jag upplever det som att trots att storstadsborna är fler på liten yta så kommer de på något sätt längre ifrån varandra än folk i mindre samhällen gör som har lite mer utrymme mellan varandra. Kanske nödvändigt om det ska vara möjligt att leva i en storstad. Du kan ju inte gå Drottninggatan fram och hälsa på varenda tomte du möter. Men distansen gör det i alla fall för mig svårare att binda vänskapsband med andra. På de mindre orterna jag bott på har jag nästan omedelbart knutit an åtminstone till en handfull personer. I storstan är det svårare, och jag tror att det förutom den sociala distansen även beror på den fysiska distansen. Kollektivt tar det 50 minuter för mig att ta mig hemifrån och till jobbet från dörr till dörr. Det går vidare fortare för mig att ta mig hemifrån och till jobbet, än hemifrån och till någon jag känner och umgås med. Alla jag känner och umgås med bor mer än 50 minuters restid bort. Förstå vilken insats att ens komma hem till någon! Läge för kort spontanfika? Njae…

För att inte förtvina i storstan behöver du om du ser saken ur min synvinkel rejält med skinn på näsan. Du behöver dels klara av det fysiska klimatet med all betong, allt stök och allt buller. Du behöver även klara av stressen och det tuffa sociala klimat som råder, vara tävlingsmänniska, begåvad, karriärs- och statusinriktad, ha kontakter, men framför allt kunna armbåga dig fram. De färdigheter som krävs rimmar illa med att vara Trötters dubbelgångare och i behov av lugn och ro samt möjlighet att få finnas och utvecklas på sina villkor.

Ljusa vårkvällar

Efter jobbet tog J och jag oss till Mall Of Scandinavia. Fredag kvällar är relativ lugna i komplexet. Vi åt på VAPIANO och därefter såg vi Djungelboken. En lugn och härlig kväll, och tack vare att jag fick möjlighet att sova ordentligt i natt samt meditera i morse upplevde jag det som att jag höll för en kväll efter jobbet i ett lugnt köpcentrum. Umgänge med J är vidare inte speciellt koncentrationskrävande utan väldigt lätt. Vid nio var filmen slut, och vi begav oss hemåt åt varsitt håll. Solen hade förvisso gått ner vid den tiden, men det var ännu inte mörkt. Kvällarna den här tiden på året känns efter en lång tid av mörker så befriande ljusa. Och går du genom en bit natur skapar fåglarnas ljud en sådan underbar atmosfär. Livet blir så påtagligt och allt är som pånyttfött. Känns som att alla celler i min kropp, fulla av iver, inmundigar den energi som kvällarnas naturljud frambringar. Fantastiska årstid!