Min balkong – min oas

Ett av mina favoritutrymmen i lägenheten är vår inglasade balkong. Vi har infravärme vilket gör det möjlighet för oss att dricka te ”ute” i princip året om. Då vi bor högst upp i ett åttavåningshus och har lyktstolpar samt trädkronor långt under oss känns det som att vi är väldigt nära himlen. Otaliga är de kvällar som jag stått på balkongen för att skåda helt fantastiska månuppgångar.

SAM_3490 (2)

Mamma förser oss lite då och då med krukväxter. Tyvärr är jag dålig på att ta hand om dem. Inte så att jag glömmer att vattna stackarna, jag dränker dem snarare. Det är så pass illa att jag har haft ihjäl en handfull kaktusar. Men en och annan krukväxt har klarat min okänsliga omsorg fint. Till exempel ljuvligheten längst till vänster på bilden, vilken vi fick från mamma för ett bra tag sedan. I mitten en blomma jag köpte till O på hans andranamns namnsdag för ett och ett halvt år sedan, och längst till höger en blomma jag fått från mamma nyligen.

SAM_3492 (2)

Sjön är min talisman. Något inom mig säger att jag skulle bli väldigt stressad om jag inte hade närhet till hav eller sjö. Här behöver jag i alla fall inte sakna vatten!

SAM_3482 (2)

Kvällsfika på balkongen, och O hugger i min hemmagjorda sorbet. Avokado, hallon, kakao, en mixerstav och tid i frysen. Den smakade…intressant! Svalkade gjorde den, vilket var huvudsyftet.

Kvalitativ och kvantitativ stimulans

Ofta förknippas stress med för högt ställda krav eller för mycket stimulans. Men riktigt så enkelt är det inte. Stress kan i lika hög utsträckning bero på underkrav eller för lite stimulans. För att känna meningsfullhet i tillvaron är det viktigt att vardagens åligganden för med sig kvalitativ stimulans. Vad som ger kvalitativ stimulans skiljer sig givetvis från person till person, och en bra bedömningsgrund är hur utvecklande personen upplever uppdraget. Rimmar uppdraget illa med ambition, intellektuell kapacitet, intresse eller värderingar så är risken stor att den kvalitativa stimulansen är för låg. Men hur låg den kvalitativa stimulansen än är för en person, så kan ändå tempot vara högt, dagarna långa och den kvantitativa stimulansen för hög. Om den kvalitativa stimulansen är låg är även motståndskraften mot den kvantitativa stimulansen låg. Och omvänt, om den kvalitativa stimulansen är hög, så är ofta resistensen mot den kvantitativa stimulansen också hög.

När jag rannsakar mig själv ser jag en tydlig korrelation mellan kvalitativ och kvantitativ stimulans. Jag har många gånger höga och specifika krav på progression, och jag vill lösa uppgifter snabbt och effektivt. Spelar jag instrument är jag i regel inte roligare än att jag föredrar att öva, jam eller slöa genomspelningar är oftast inte min melodi. Saknas den preussiska ordningen och en medveten strävan mot ett gemensamt mål är det inte ovanligt att min motivation störtdyker, och min känslighet för ljud och kalabalik blir väldigt påtaglig. Mingel, eller flerdagars häng där folk har näsan över en skärm och hjärnan i sociala mediernas värld är en annan sak som många gånger ger mig stressreaktioner. Jag känner mig bakbunden och får ångest, samtidigt som den mentala tröttheten svämmar över alla bräddar och får energin att ta första bästa färdmedel till månen. Däremot är något av det bästa jag vet att koncentrerat sitta ett par timmar och prata med en annan människa, verkligen ha kontakt med personen bakom masken. Full närvaro och kontakt gör mig engagerad, och jag finner oftast samtalen oerhört givande. Sällskapsspel där slumpen avgör utfallet är något av det mest uttröttande jag vet. Däremot går jag helt upp i strategispel där jag har möjlighet att påverka utgången. Tröttheten struntar jag i och tiden bara försvinner. Det jag tar upp är förstås bara småsaker i tillvaron. Men är den kroppsliga responsen på småsaker så pass påtaglig är det av största vikt att se till att de stora sakerna i tillvaron ger kvalitativ stimulans. Och med denna följer alltså tolerans för hög kvantitativ stimulans.

Min väg till jobbet

Årets cykelpremiär ägde på grund av orsak rum ovanligt sen. Men idag var det äntligen dags, och jag tog cykeln hemifrån och till jobbet tur och retur. Turen gick delvis längs med Råstasjöns strand. Vattnet låg spegelblankt och på grusvägen promenerade föräldralediga med sina små bäbisar. Solen värmde och jag kunde cykla omkring i en ärmlös sommarklänning utan att frysa.

SAM_3480 (2)

Tyvärr kan jag cykla genom lugnet endast en tredjedel av vägen till jobbet. Övrig väg är asfalterad cykelväg bredvid hårt trafikerad bilväg. Men det finns några små oaser av natur längs vägen. Nära Solna centrum står ett fantastiskt vackert träd som just nu blommar så fint i rosa.

SAM_3476 (2)

Underbara maj

Till helgen sökte vi oss bort från betong och asfalt, till stugan och naturen. Värmen höll i sig och vi möttes av ett fyrverkeri av nyutslagna träd och blommor. När jag lämnar stan och kommer ut på landet känns det alltid som att luften plötsligt blir så lätt att andas. Som att jag äntligen kan andas ut.

SAM_3365 (2)

Sent fredag kväll kom vi fram till stugan, och efter att snabbt ha intagit vår middag promenerade vi ner till sjön. Dessa långa ljusa kvällar är så sagolika! Förmodar att vinterns mörker förstärker intensiteten i upplevelsen. När O och jag i vintras var i Patagonien alstrade kvällsljuset samma lyckokänsla som våra svenska sommarkvällar ger oss.

SAM_3389 (2)

Naturen är ljusgrön, och överallt sjuder det av liv.

SAM_3407 (2)

Vi fick en hel del gjort både lördag och söndag. Skottkärran användes flitigt, rabatten längs huset rensades och fick rejält med näringstillskott i form av barkmull.

SAM_3452 (2)

Jag beskar rosorna och stabiliserade samt strukturerade upp dem med hjälp av snören. Ett i mitt tycke kontemplativt göromål. O klippte gräset, tvättade fönstrena, gjorde rent på platsen för utemöbler samt skrubbade rent balkongen. Utöver detta skulle vi förstås ordna med mat några gånger om dagen, och även få tallrikar, kokkärl och annat som använts till maten diskat. Så det var fullt program både lördag och söndag.

SAM_3423

De ljusgröna trädkronorna och majkvällens guldgula sken i en ljuvlig förening. Kvällar på landet är så rofyllda, och jag somnar lätt som ett litet barn.

SAM_3424

En spekulant undersökte den uppochnervända holken samt omgivningarna mycket omsorgsfullt. Vi la märke till intressenten söndag lunch, och när vi lämnade stugan sent söndag eftermiddag verkade granskningen ännu inte vara klar.

SAM_3465 (2)

Tillsammans med sin partner har den här fina satt bo på stugans vind. Ytterligare ett fågelpar rör sig på stugtomten, men vi har inte lyckats lista ut var de har sitt bo. Tycker det är helt fantastiskt att ha vilda fåglar på tomten! Funderar på hur jag ska göra för att locka fler. Hänga upp holkar kanske? Eller lägga ut mat?

SAM_3443 (2)

Stugan i början av den vackraste tiden på året. Syrenhäcken framför huset bär än så länge bara blad. Men snart så står även den i blom.

Värmande dagar

Plötsligt, och i ett svep, kom den soliga och varma våren, och alla trädens knoppar exploderade. Vi har de senaste dagarna haft nära 20 graders värme och strålande sol. Ute omges vi av nyutslagna, ljusgröna trädkronor, och den nyfödda livsenergin pulserar genom rymden. Att gå ut är som att vada genom de saligas hemvist.

SAM_3264 (2)

Gräsänderna har fått tillökning. Och jag vill verkligen betona att det handlar om gräsänder i plural. Sjön kryllar av stolta föräldrar och livliga småttingar. Så sent som för en vecka sedan hade jag inte sett en enda unge. Men helt plötsligt, i onsdags kväll, befolkades sjön av hur många små ulliga gräsandsungar som helst. De små liven rör sig väldigt fort och är inte lätta att fånga i skarpt läge med en långsam kompaktkamera. Längtar så efter en systemkamera!

SAM_3273 (3)

Stolt men ängslig förälder håller ett vaksamt öga på sin knodd som kom lite väl nära fotografen.

SAM_3280

Vitsipporna står i full blom.

SAM_3289

Och även dessa skönheter dekorerar området runt sjön.