Ny frisyr och gammal musik

Idag var första dagen jag jobbade efter årsmöteshelgen. Det är inte långt kvar till Nepalresan, så jag behöver bli färdig med förberedelserna. Jag hade bra fokus, hoppade över lunchrasten, åt vid skrivbordet och lyckades få en hel del undanstökat.

Efter jobbet tog jag mig till Ecohair för att klippa mig. Har velat lägga undan och spara till Sydamerikaresan i vinter och därför inte unnat mig att gå till frisören så ofta som jag egentligen hade velat. Men idag, lite drygt fyra månader efter förra besöket var det äntligen dags! Och som vanligt hos Ecohair så blev jag grymt nöjd med klippningen! Det är lite dyrare att gå till Ecohair än till andra salonger jag varit på, men jag tycker att det är värt det. Dels är alla produkter som används på Ecohair ekologiska. Och dels klipper Ecohairs frisörer omsorgsfullt vilket ger en frisyr som både är snygg och som håller länge. Jag har hos Ecohair blivit klippt av tre olika frisörer och alla har klippt i minst en timme. Andra salonger har många gånger skickat iväg mig med en halvslarvig klippning mindre än 30 minuter efter att jag klivit in. Är så glad att jag hittat en salong som levererar det jag vill ha!

Ny frisyr.jpg

Efter besöket på Ecohair hade jag barockensemble. I början av hösten gick jag en kurs i klezmermusik. Med på kursen fanns en flöjtist som lite otippat drog in mig i en barockensemble. Ensemblen spelar just nu ett stycke med fyra satser av Bach och två stycken av Hottoterre. När jag hör Hottoterre ser jag för min inre syn det franska hovet och solkungen spatserandes genom grandiosa salar i Versailles. Så otroligt fransk barock!

När jag ska spela med andra känner jag många gånger prestationsångest och oro för att inte spela bra nog. I barockensemblen har jag noga betonat att jag aldrig spelat barock ”på riktigt” och varit rädd för att min medmusikanter ska tycka att jag inte spelar tillräckligt bra. Min inre bild av att in spela bra nog stämmer sällan med verkligheten, varken nu eller vid andra tillfällen. Tvärt om brukar jag få mycket beröm för att jag  spelar med vacker klang, har stor närvaro och fin känsla för genren. Över lag har jag höga krav på mig själv och är i många sammanhang orolig för att mina prestationer inte ska duga, att jag inte ska räcka till. Medan omgivningens uppfattning många gånger är att jag presterar alldeles lysande. Inte alltid förstås, men i fler fall än att omgivningen är missnöjd med det jag levererar. Minns när jag var liten, hur stabil jag var i tilltron till min förmåga. Hur är det möjligt att göra en sådan helomvändning?

Annonser