Dubbel bestraffning

Min uppväxtsituation var sådan att jag från ett håll fick höra att jag borde bry mig mer om mitt yttre, jag borde sminka mig, jag borde använda figursydda kläder, jag borde raka benen och ditten och datten. Från ett annat håll fick jag höra att kvinnor som intresserar sig för sitt utseende, sminkar sig och går omkring i högklackat är fjompiga. Ofta följde med kommentarerna från det senare hållet förlöjligande gester och förställd röst. Jag var vidare livrädd att någon skulle se antydan till former eftersom jag kände mig extremt obekväm med de kommentarer, blickar och det tafs som vissa personer utsatte mig för. Ingen nämnd, men jag syftar alltså inte på mina jämnåriga klasskamrater, utan personer av betydligt högre ålder. Från att jag var tretton år till att jag var femton gick jag omkring i säckiga kläder för att skydda mig, och hade någon erbjudit mig en burka hade jag gladeligen tagit på mig den. Framåt gymnasiet vågade jag komma ur min presenning, och jag började klä mig även i sådant som inte passade in i kategorin vandrande tält. Någon enhetlig stil hade jag knappast, men hur jag än gjorde så var det fel. Målade jag tånaglarna kom nedsättande kommentarer från hållet som tycker att kvinnor är fjompiga. Men gick jag klädd i byxor och vid skjorta fick jag från samma håll höra nedlåtande kommentarer med en undran om jag hade blivit flata. Och i luften hängde en outtalad självklarhet att det var något att se ner på. Så det räckte inte med att inte se ”kvinnlig” ut enligt mainstreamkulturens måttstockar. Det gällde samtidigt att inte se för ”okvinnlig” ut. Även den andra sidan, den som var kritisk om jag inte aktivt arbetade med att se mer ”kvinnlig” ut satt mig att balansera på en tunn lina. Det var viktigt att jag ”brydde mig om mitt yttre”. Men gud nåde mig om kjolen var för kort, byxan för tight eller ryggen för bar. Det gick inte för sig, för då var jag vulgär.

Många anser tydligen att det står var och en fritt att tycka, kommentera eller till och med vidröra andras kroppar som de behagar. Ofta behöver en inte ens gå ut på gatan för att bli ansatt. Hur en person än väljer att göra med sitt yttre så är det ofta någon annan som har en åsikt eller något nedlåtande att säga. Så grattis, hur du än gör blir det fel! Och inte nog med det. En person som uttrycker en åsikt om vad som duger kan i en handvändning mycket väl komma med en föraktfull kommentar även om du undvikit det personen tidigare uttryck sig nedlåtande om.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s